Föreningens Historia

Föreningen Le Caravelle Club har sitt ursprung i idén att  att bevara en av Flygvapnets Caravelle i flygande skick. Flygplanstypen hade överlevt extra länge hos Flygvapnet, eftersom dessa använde den för signalspaning. När de till slut skulle avvecklas uppstod ett unikt tillfälle att kunna bevara ett av planen. Men det skulle visa sig bli ett långt och mödosamt arbete för den fattiga föreningen att få ta över ett exemplar av det åtråvärda planet. Läs den fascinerande berättelsen om hur Le Caravelle Club fick skaffa fram inte bara ett utan två olika ersättningsflygplan till den nya ägaren för att på så sätt kunna behålla en Caravelle i föreningens vård.

Möjligheten

Under mitten av 1990-talet kom två svenska flygentusiaster på idén att försöka bevara en Caravelle i flygande skick. Det skulle vara möjligt då Svenska Flygvapnet fortfarande opererade två stycken Caravelle III i sin signalspaningsverksamhet. Utvecklingen har gått framåt sedan 1971 när Flygvapnet började flyga Caravelle och den tekniska utrustningen har blivit mycket bättre, mer avancerad och betydligt mindre utrymmeskrävande. Därför stod man nu i begrepp att byta ut de två flygplanen mot moderna Gulfstream IV. Det skulle ske under senare delen av 1990-talet.

Föreningen bildas

Under hösten 1997 bestämde sig Michael Sanz och Ola Carlsson för att bilda en förening kring ett av dessa flygplan. Tillsammans med några andra Caravellefans bildade man föreningen ”Bevara Caravellen UB”. Det var ett tillfälligt namn som snart byttes till Le Caravelle Club vilket ansågs internationellt gångbart och samtidigt anspelade på flygplanets franska ursprung. Redan vid de första samtalen med Flygvapnet och Flygvapenmuseum visades tecken på stor entusiasm för föreningens idéer men snart skulle vi bli vrse den växande konkurrensen från andra intressenter. Både teknikerskolorna i Nyköping och i Västerås fanns plötsligt med i bilden liksom Försvarets egen Brand & Räddningsskola i Halmstad.

1998 avslutade Flygvapnet sin Caravelleverksamhet. Första flygplanet som togs ur drift blev “851” som överfördes till Flygvapenmuseum i Linköping. Planerna för ”852” kretsade nu helt kring Flygvapnets Brand & Räddningsskola i Halmstad där man sedan tidigare hade planer på att utöka sin verksamhet med utbildning av civila flygplatsbrandmän. För detta behövde man en övningskabin. Man hade tidigare tittat på en Tu154 för detta ändamål men kostnaderna blev för höga. Plötsligt hade man nu en lösning serverad då en Caravelle ”blev över” som kunde levereras till Halmstad och som man i princip redan ägde. Ett stort bakslag för föreningens högtflygande planer och det var här vårt tröstlösa jobb började om.

Löfte om ersättningsplan

Självklart lovade vi i detta trängda läge att ordna fram ett flygplan till skolan. Vi kunde ju inte tillåta att ”vår” skönhet gick ett sådant öde tillmötes. Efter många och långa förhandlingar med Flygvapnet lyckades vi nå en överenskommelse och ”852” var tillfälligt räddad.

Beskedet

28 januari 1999 sattes som avresedag. Med en temperatur på minus 17 grader och förberedelserna i full gång inför sista resan i Flygvapnets regi var styrelsens nerver fortfarande på helspänn, än hade man inte fullt ut accepterat våra löften. Destinationsvalet stod mellan föreningens bas på Arlanda och brandskolans i Halmstad. Avgångstiden 13.00 var redan passerad när telefonsamtalet vi väntat på äntligen kom. Och det blev ett positivt besked! När Flygvapenmuseums Sven Scheiderbauer överlämnat loggboken till föreningens dåvarande ordförande var det dags.

Mot Arlanda

Piloterna Bertil Kylborn, Jan Björkman och färdmekaniker Ove Karlsson äntrade slutligen “852” tillsammans med representanter från föreningen och Flygvapnet. Efter start 13.20 gjorde vi en lågsniff över Malmslätt och en över SAAB-fältet innan vi slutligen gick upp på höjd och satte kurs mot Stockholm. Efter 40 minuters flygning låg vi på final mot bana 01 där en grupp åskådare väntade på oss i den bitande kylan. Vid landningen utlöste vi bromsskärmen, inte för att det behövdes men det gav en vacker (och unik) bild av denna historiska dag. Inga andra trafikflygplan använder bromsskärm nuförtiden. Flygplanet stod nu på sin nya hemmabas men skulle kvarstå i Statens ägo till dess att frågan om ersättningsplanet var löst.

Transport av BAC 1-11

BAC 1-11 projektet visade sig bli mer komplicerat än vi räknat med. Flygplanet hade bytt ägare sedan det förolyckades 1997 när man hårdlandade, körde av banan och bröt noshjulet på Arlanda. 1999 sålde Tarom vraket till Nationwide Airlines i Sydafrika. Deras avsikt var att reparera och flyga hem flygplanet till Johannesburg. När de upptäckte att det inte gick att få hangarplats till rimlig kostnad ändrades planerna till föreningens fördel. Med påtryckningar från flygplatsens ledning att få bort vraket från flygplatsen bestämde sig Nationwide för att få med sig hem så mycket som möjligt av värde. Samtidigt erbjöd Le Caravelle Club en för flygplatsen lämplig lösning av vrakets bortforslande mot att vi fick köpa det. 28 oktober 1999 fick vi hjälp av brandkåren att kapa vingar och fena. 3 november lastades flygplanet på två specialtrailers och den 600km långa resan till Halmstad påbörjades. Första steget av räddningsplanen var därmed fullbordad, föreningen jättefattig och med ytterliggare bekymmer och utgifter framför sig.

Transport av SAAB 2000

Efter flera förseningar av SAAB-projektet ställdes äntligen SAAB 2000 prototyp nr 3 till vårt förfogande och demonteringen påbörjades. 19 mars 2001 lastades slutligen SAAB:en på trailer för transporten till Halmstad. Under 2001 återställde föreningen tillsammans med SAAB flygplanet till presentabelt skick och 13 december kom beskedet att parterna accepterat föreningens arbete i frågan om ersättningsplan. ”852” var räddad! Kortfattad historiebeskrivning för Caravelle SE-DAI